Yiddish with Dick and Jane.

En manad i USA

Jag befinner mig just nu i USA, och kommer att stanna har tills slutet av Juli. Jag ska gora en hel del olika saker, bl.a. besoka en amerikansk konservativ synagoga och en chassidisk. Aterkommer med mera under veckan som kommer.

Hall ut, sa gor jag det med.

Vad är svenskhet?

Sveriges flagga.
Sveriges flagga med Swastika (från BBC)
Sveriges Judiska Flagga (från flagspot)

Inget mer Old Treasure

Systembolaget ska sluta sälja det söta dessertvinet Old Treasure, som är ett populärt kiddsuhvin för många svenska judar. Jag skickade ett mail till systembolaget och frågade varför det skall sluta säljas.

Hej.

Tack för ditt mejl.

Enligt importören ska producenten har tagit beslut att inte exportera detta vin längre, de vill profilera sig med att sortiment av högre kvalitet och de anser att Old Tresaure inte passar in där. Importören Brill & Co fortsätter att övertala dem om att det är ett stort märke i Sverige. Det är fortfarande osäkert om den kommer tillbaka.

Så står det till. Vi får hoppas att vinet kommer tillbaka eller byts ut mot ett annat. Å andra sidan säger många "good riddance", eftersom det är en väldigt speciell söt smak som inte faller alla in. Men det klart att det är en sorg för varje koshervin som försvinner.

Torah - Livets Blåprint

Blodtransfusioner och judisk medicinsk etik

Stötte på en person häromdagen som sade något i stil med "Ja, men ni judar är så jävla dumma. Ni vägrar genomföra blodtransfusioner eftersom det är föbjudet att äta blod."

Han hade tyvärr blandat ihop ortodox judendom med J-hovas Vittnen, som vägrar genomföra blodtransfusioner ens för att rädda liv. De hänvisar till de bibelställen där det står att det är förbjudet att förtära blod: J-hovas Witnesses and blood transfusions.

Detta strider gravt mot den judiska synen på livets helighet och medicinsk etik. I judendom är det absolut främsta budet, före allt annat, att rädda och värna om liv - Pikuach Nefesh. Visst, det är förbjudet att äta blod, och som ortodox jude undviker man detta till det yttersta (kosher kött är saltbehandlat och så gott som helt fritt från blod etc), men detta spelar inte in i en blodtransfusion, eftersom man inte för in blodet genom munnen. Likaså är det halachiskt okej att operera in ett grishjärta, bara man inte gör det genom munnen.

Man skall gå det yttersta för att rädda liv, och blodtransfusion är fullkomligt tillåtet om det utförs på rätt sätt.

Hittade en lite rolig chatkorrespondans med en rabbin på askmoses.com.

Raphi: Are there any restrictions on blood transfusions in Judaism? Rabbi Yossi Turk: No.

That's it.

JV vägrar fullständigt att utföra blodtransfusioner med hänvisning till förbudet att äta blod, ens om ett liv annars går förlorat, men de gör sig inte något större besvär att ta bort blodet från det kött de äter, som man gör med kosher kött. Det tål att tänkas på.

Se gärna inlägget Om Organdonation för en mer utförlig genomgång av de olika halachiska aspekterna av medicinska frågor.

Om fasta och botgöring

Tänkte korsposta svaret på ett mail jag fick. Svaret är inte helt utförligt men det är kanske ändå av intresse. Detta är ett utdrag ur en längre korrespondens.


Anonym: Kristna brukar hävda att iom kristendomen kom Nåden. Det var nytt, teologiskt, på sin tid - och revolutionerande; Att det finns en möjlighet att få alla sina synder förlåtna och börja om på nytt, renad.

Men i judendomen finns ju Jom Kipur, försoningsdagen, som inkluderar en dags fasta. I de flesta kulturer är fasta en reningsrit. Min fråga är vad som skiljer judendomens definition på "försoning" från den kristna tron på nåden?



Jag: Jag skulle knappast kalla "nåden" för något nytt och revolutionerande. Genom botgöring, bön, uppriktig ånger och offer kunde man rentvå sig från sina synder långt innan Jesus.

Yom Kippur är mycket mer än en simpel fastedag. De tio dagarna som skiljer Rosh Hashana, det judiska nyåret, och Yom Kippur kallas för "De tio dagarna av botgöring". Under dessa dagar ska man söka upp de personer man felat och be om ursäkt - söka botgöring. En synd eller ett fel som begås mot en annan människa kan du inte be om ursäkt för till G-d, eller via en präst, utan kan endast göras rätt genom direkt kontakt med den personen. Det finsn ingen "ställföreträdande nåd", eller konfession hos en präst, som kan ge syndernas förlåtelse å G-ds vägnar. G-d kan inte ge dig syndernas förlåtelse för överträdelser du gjort mot dina medmänniskor, bara de själva. Likaså kan ingen människa ge dig syndernas förlåtelse för överträdelser du gjort mot G-d, eftersom det endast är mellan dig och Hashem.

Under dessa tio dagar ska du ha fått, eller försökt få, förlåtelse från de människor du felat. På Yom Kippur ska du söka försoning för de överträdelser eller fel du begått mot G-d under året som gått. Fastan har inget egenvärde som "reningsrit", som jag förstod att du menade. Fastan ska vara ett sätt att visa sin uppriktiga ånger för de fel man begått.

En rabbinsk berättelse går så här:

Två studenter diskuterade ivrigt sinsemellan syftet med fasta, och de skröt med hur duktiga de var och hur länge de kunde gå utan mat. De bestämde sig för att se om de var mer rättfärdiga än sin rabbin så de gick till honom och frågade hur länge han fastade på Yom Kippur.

- Fasta på Yom Kippur? Jag fastar inte då, svarar rabbinen.

- Va? Fastar du inte på Botgöringsdagen, den heligaste dagen i det judiska året? Menar du att du äter?

- Nej, jag är så upptagen med att be och be om ursäkt för alla överträdelser, fel och synder jag begått under hela året att jag inte hinner med att äta något.

Berättelsen skall förstås så att fasta för fastandets skull inte har något som helst värde, utan är hyckleri. Att avstå från mat är inte en dygd i sig. Bara när det fungerar som katalysator för uppriktig ånger och bot tjänar det ett syfte.

På frågan om vad som skiljer kristendomens uppfattning av försoning från judendomen är svaret: väldigt lite. Den stora skillnaden är mest praktisk, att man som sagt inte kan få syndernas förlåtelse från en präst utan endast från de människor man felat mot.
Se http://en.wikipedia.org/wiki/Atonement_in_judaism för mer information.

A som i Aliyah

Imorgon, på första dagen Shavuot, har jag blivit kallad till Torahn - jag har fått en Aliyah. Under varje morgong-dstjänst läses ett stycke ur Torahn, så man på ett år lyckas ta sig igenom hela Torahn. Att få gå upp och välsigna en del av dagens parsha anses vara en stor ära. Så det känns väldigt roligt att få göra det på Shavuot, en av de större högtiderna.

Lite kort om ordet från Judaistik.se's ordlista:

A som i Aliya: Aliya kan i judaistiska sammanhang syfta på två olika saker: 1) att bli framkallad för att läsa ur Torahn i gudstjänsten, 2) att emigrera till Israel. Själva ordet "aliya" betyder ungefär att träda upp, och personerna som gör detta kallas för olim, oavsett om de går upp inför församlingen för att läsa ur Torahn eller om de är immigranter till Israel. Människor som emigrerar från Israel gör motsatsen till aliya, yerida. I gudstjänsten delas ett antal (i regel mellan 3-7) såkallade aliyot ut, vilket betyder att man får läsa en del av dagens Torahläsning. I ortodoxa respektive de flesta konservativa synagogor är aliyot reserverade för män, medan såväl kvinnor som män kan kallas fram i reformförsamlingar.

Man går upp till Torahn, kysser stället som kantorn ska läsa ifrån med sina tzitzit, rullar ihop rullen och läser en bracha, varpå församlingen svarar, varpå man själv läser en lite längre strof. När kantorn läst färdigt delen upprepar man samma sak, men med en annan bracha.

Jag hittade den här fantastiska videon på Youtube med någon Rabbi David, uppenbarligen rabbin för någon amerikansk reformförsamling. Strunta i hans lismande röst och läskiga huvud, så får ni faktiskt se en mycket bra genomgång i hur en Aliyah går till.

UPPDATERING: Hittade denna videon också, med en lubavitchrabbin. Här är det fart och fröjd! Vad han skriker! Lyssna också på det helt fantastiska uttalet hos pojken som läser brachan, och jämför med uttalet hos rabbinen i videon ovan. Ren och skär studie i uttalsskillnader i de judiska folkgrupperna och traditionerna.

Open Letter to the World

Shavuot - שבועות

Ikväll inleds Shavuot, högtiden som firar mottagandet av Torahn på berget Sinai till hela Israels folk. Shavuot är i mycket även en skördehögtid. I Torahn kallas den bland annat Chag Hakkatsir, veteskördens högtid. I antiken varade skörden i sju veckor och började med kornskörden under Pesach och slutade med veteskörden runt Shavuot. Shavuot var därmed den avslutande högtiden för veteskörden, precis som den åttonde dagen Sukkot är den avslutande festen för fruktskörden. Under Templets tid frambar man två limpor bröd gjord från veteskörden som offer under Shavuot.



På Shavuot samlade G-d enligt traditionen hela Israels folk vid berget Sinai, och gav Torahn, den g-domliga levnadsläran och etik-och moralkoden, till det judiska folket. Shavuot var en av Shalosh Regalim, de Tre Pilgrimshögtiderna, då alla judar i Israels land skulle bege sig till Templet i Jerusalem för att frambära sina offer. Shavuot är direkt länkat till Pesach, eftersom den infaller 50 dagar efter den judiska påsken. Under dessa 50 dagar räknar man Omer. På Pesach befriade den E-vige det judiska folket från slaveriet under Farao, men först på Shavuot gav han dem Läran och gjorde dem till en nation för att lyda och leva under G-d.

Shavuot är lite unikt i det avseendet att det finns ytterst få lagar i Torahn kring hur man ska fira det, annat än de vanliga "avstå från att arbeta", speciella bönetjänster och en festmåltid. När Templet stod frambar man offer, men det går inte att göra längre. Istället följer man en lång rad 'oskrivna' regler, minhagim, eller traditioner, som bland annat inkluderar:

• אקדמות – Akdamot, läsandet av en liturgisk dikt under morgong-dstjänsten.
• חלב – Chalav (mjölk), ätandet av mjölkprodukter.
  
• רות – Ruth, läsandet av Ruts Bok under morgong-dstjänsten.
• ירק – Yerek, att dekorera sitt hem med gröna växter.
  
• תורה – Torah, att studera Torah hela natten.

Shavuot är i princip den enda judiska högtiden då man äter mjölkig mat istället för kött. Man frossar därför i olika sorters cheesecake, tårtor och glass.

Jag kommer efter kvällsg-dstjänsten ikväll att sitta uppe och studera, förhoppningsvis (om jag orkar) ända till soluppgången. Vi får se hur det blir med det, eftersom jag ska på morgong-dstjänsten imorgon och sedan på en shavuotmiddag till.

Fully booked, så att säga.

Så här såg det ut på Shavuot i Jerusalem förra året. Shavuot inföll då den 25e maj.

Chag Sameach önskar jag alla läsare!

Se även:

JUDAISTIK.SE - SHAVUOT - DEN JUDISKA IDENTITETENS KONFIRMATIONSDAG?

Shabat hos Shlomo

Jag var på fest hos en god vän till mig vid namn Shlomo i lördags. Han firade sin födelsedag kombinerat med inflyttningsfest. Förutom mycket god mat (i ett nästan kashrat kök) och en del glädjespridande vätskor blev det även en hel del snack om judendom. Majoriteten av hans vänner som kom var ickejudar, och det slutade med en två timmar lång hätsk diskussion i det trånga köket med mig själv, en militant agnostiker, en frireligiös fritidsledare, en högstadielärare i religion, en ung protestant med intresse för judisk humor och med en mängd andra människor som flikade in med kommentarer medan de var i köket för att fylla på glasen.

Vi diskuterade Moshiach (skillnader i kristen och judisk föreställning om vem och vad Moshiach är, vilka profetior som gäller och huruvida G-d är en eller delad...), Arken (vart tog den vägen? Finns den verkligen i Etiopien, som den Etiopisk-ortodoxa kyrkan fortfarande hävdar?) heliga krig (motsvarighet till korståg och Jihad i judendom?), melachot på shabat (Vad är syftet med en massa förbud om det är meningen att man ska vila sig?) skillnader i sefardisk och ashkenazisk minhagim, hebreiska och dess olika uttal och en mängd andra saker som jag, väl befogat, inte kan dra mig till minnes nu.

Jag fick äran att spika upp hushållets första Mezuza på dörrposten in till lägenheten. Brachan som man läser är som följer:

ברוך אתה ה' א‑לוהינו מלך העולם, אשר קדשנו במצותיו וצונו לקבוע מזוזה

Baruch ata Adonai Eloheinu melekh ha‑olam, asher kid'shanu b'mitzvotav v'tzivanu likbo'a m'zuza.

Lovad vare du, Herren, vår G-d, världens konung, som helgat oss med sina bud och befallt oss att sätta upp mezuza.

För mer om mezuzot, se Chayas inlägg Mezuza innanför ytterdörren och wikipediaartikeln om mezuzot.


Bland många presenter (bland annat en kosher kokbok, två stycken menorot och spackelverktyg) fick Shlomo en flaska Fortant kosher vin och ett havdalah-ljus. Vi kunde ju inte göra annat än att ha gemensam Havdalah med hela gänget i lägenheten. Vi var tvungna att improvisera lite: vi hade inte tillräckligt många kippot åt alla män så vi fick dela ut kaffefilter som de kunde ha på huvudet. Till b'samim hade vi oregano. Beväpnade med Halevi Donins Att vara Jude i Vardag och Helg reciterade jag en snabb men vacker havdalah, och av deltagarnas reaktioner (för i princip alla var det deras första upplevelse av en judisk hemritual) var det mycket uppskattat att få ta del av detta.

Jag önskar er alla ett något försenat Shavua Tov / Gutte Voch.

Kan förstås också nämna att det inte är vi på bilden. Vi är mycket snyggare än så.

Vem är Jag?

För livets stora frågor - Vem är jag, vad är meningen med livet, varför är jag här? - finns många åsikter men få svar. Om man vill kan man vända sig till G-d, hans skrifter eller någon annanstans för att söka svar. Man kan förstås också skicka en fråga med sms till 118 100, som enligt dem själva har svar på allt.

Vem är Akiva ben Avraham?

Akiva ben Avraham är en nybliven judisk kille som drivit flera bloggar. Han tycker om att filosofera, reflektera och bjuder gärna på sin humor.

Nio grymmaste bibelcitaten

Om Chuck Norris hade skrivit bibeln... hade den nog sett ut på precis samma sätt. Cracked.com har sammanställt de nio grymmaste bibelcitaten - och förklarar dem på ett utomordentligt roligt sätt. Ni hittar dem på The 9 Most Badass Bible Verses.

Detta om något bevisar att Bibeln inte är en gammal tråkig bok.

Judisk Vegetarianism

Jag fick ett mail häromdagen från Paul Heller, kantor i Stockholms Judiska Församling. Han skulle hålla ett anförande vid en kvinnas begravning, och eftersom kvinnan under sitt liv varit en mycket stark förespråkare för djurs rättigheter undrade han om jag hade några artiklar på judisk vegeterianism.

Frågan ligger mig nära om hjärtat, eftersom jag själv i praktiken är vegeterian. I mitt svar till hr Heller bifogade jag en länk till sidan JewishVeg.org, som är dedikerad till en vegetariskt approach till judendom. Speciellt artikeln A Vegetarian View of the Torah ger en bra syn på de vegetariska aspekterna av judendom.

The Torah looks favorably on vegetarian foods. Flesh foods are often mentioned with distaste and are associated with lust (lack of control over one's appetite for meat). In the Song of Songs, the divine bounty is mentioned in terms of fruits, vegetables, vines, and nuts. There is no special b'racha (blessing) recited before eating meat or fish, as there is for other foods such as bread, cake, wine, fruits, and vegetables; the blessing for meat is a general one, the same as that over water or any other undifferentiated food.

För hela artikeln, klicka här.

I sitt svar tackade hr Heller för artikeln och bifogade en artikel som han fått av Jackie Jakubowski, chefredaktör på Judisk Krönika. Artikeln är från nummer 4/1998 sidorna 28-29. Här är artikeln i sin helhet.

Vegetarianism

återgång till judendomens värderingar?

Av Margarete Nudel

Allt fler människor runt om i världen väljer att sluta äta kött.
Antalet vegetarianer i Sverige ökar. De flesta gymnasieskolor runt om i
landet erbjuder sina elever ett vegetariskt alternativ. Medvetandet
bland de unga om vad de väljer och inte väljer att äta är stort. Fyra
procent av alla mellan 16 och 25 år äter aldrig kött; 16 procent gör
det någon gång per månad. Listan på anledningarna kan göras lång:
hälsa, miljö och djurens rätt är dock vanligast.
Religiösa judar behöver dock inte leta länge eller speciellt långt bort
för att hitta bra argument för att välja bort kött från sin meny. Såväl
Toran, Talmud som andra judiska skrifter förklarar varför judar inte
bör äta kött.
Ta till exempel de tio budorden. Ett av dem lyder: "Du skall icke
döda". Ett bud som grundar sig på kärleken till allt levande Gud
skapat. Det hebreiska uttryck som används är "lo tirtzach", vilket
omfattar allt dödande, inte bara av människor.

Att inte äta kött uppfyller även fem moraliska aspekter på Toran:
medkänsla och icke-våld mot djur, fred, vårdande av den personliga
hälsan, utfodrande av hungriga och vårdande av jorden.
Hälsoskälet tillhör judendomens viktigaste påbud. Talmud lär att hälsan
alltid kommer först. Om du kan rädda ett liv måste – och inte bör – du
bryta shabat, äta icke-koscher och till och med äta på Jom Kipur.
Studier visar tydliga kopplingar mellan köttförtäring och sjukdomar som
hjärtinfarkt, stroke och olika typer av cancer. Därför bör kött
undvikas.
Judendomen lär vidare omtanke om djuren. Moses och kung David var
utvalda ledare för det judiska folket bland annat för att de var
vänliga mot djur. Rebecka ansågs vara en lämplig hustru till Isak av
samma anledning.
Ordspråksboken säger: "Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det"
(12:10). "Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk"
(Ps 145:9). Omtanke om djuren uttrycks även i en vers som läses varje
shabatmorgon som en del av kiduschbönen.
De flesta djur föds upp idag under ovärdiga förhållanden. Med ett enda
syfte. Att de ska konsumeras av människor.
Att hjälpa hungriga och behövande är också en av judendomens
grundpelare. Talmud slår fast att "välgörenhet och mat till hungrande
väger lika tungt som de andra buden i Toran tillsammans" (Baba Batra
9a). Bonden ska inte samla in överskottet av skörden som ligger kvar på
fälten eller slå ner säden i utkanten av fälten. Detta är ämnat åt de
fattiga. Profeten Jesaja förklarar att det inte räcker med fasta och
böner på Jom Kipur. Människan måste arbeta för att få slut på
förtrycket och "bryta sitt bröd åt den hungrige" (Jes 58:7).
En köttbaserad diet går helt stick i stäv med detta budskap.
Animalieproduktionen är ett enormt resursslöseri. Djuren matas med
spannmål och sojabönor som hade kunnat användas direkt av människor.
Det krävs cirka tio gånger så mycket mark för att producera animaliskt
protein som för att producera motsvarande mängd vegetariskt. Detta
samtidigt som 840 miljoner människor i världen idag inte kan äta sig
mätta.

Även Gud tycks vilja att det judiska folket ska vara vegetarianer. Den
första lagen som handlar om mat var strikt vegetarisk: "Och Gud sade:
Se jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med
fröbärande trädfrukt; detta ska ni ha till föda" (1 Mos 1:29).
Att judar bör vara vegetarianer slås även fast av stora
bibelkommentatorer som Rashi, Maimonides och Nachmanides, och senare
lärda som rabbin Samson Raphael Hirsch, Moses Cassuto och Nachama
Leibowitz.
Israels förste överrabbin Abraham Isaac HaKohen Kook, som också var
vegetarian, ansåg att tillåtelsen att äta kött bara var en tillfällig
eftergift av Gud för folket: det är inte möjligt att en Gud fylld av
barmhärtighet å ena sidan skulle skapa en perfekt plan av harmoni och
humanitet för jorden för att å andra sidan för all framtid tillåta
dödandet av djur för föda. Människorna hade dock sjunkit till en så låg
nivå av andlig medvetenhet att de genom slakt och förtäring kunde känna
sig överlägsna djuren. Rabbi Kooks såg på slakt som ett sätt att
kontrollera den mänskliga blodtörsten: Tillåtelsen att äta kött är
tillfällig till dess att en mer upplyst tid kommer då alla judar
återvänder till vegetarianismen.
Judendomens negativa inställning till köttätande märks även i förbudet
mot att förtära blod. "Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod,
skall ni dock inte äta" (1 Mos 9:4). Även om Toran tillåter judar att
äta kött utan blod finns här en Moment 22-situation. Det är nämligen
praktiskt omöjligt att ta bort allt blod ur kött. Vener och artärer kan
tömmas på sitt innehåll, men det går inte att få ut allt blod ur
kapillärerna (blodkärlens finaste förgreningar). Så ur strikt
vetenskaplig synvinkel kan inget kött vara koscher.
Hur Toran förhåller sig till köttätandet kan en berättelse i 4
Moseboken antyda: Under vandringen i öknen försökte Gud få det judiska
folket att återgå till vegetarianismen genom att utfodra dem med manna.
I Bibeln beskrivs manna som vegetarisk mat "likt korianderfrö", och
enligt Talmud-rabbinerna antog mannan den smak man själv önskade.
Mannadieten höll judarna vid god hälsa i 40 år. Lusten efter kött fick
dem dock att vilja göra avsteg från den ensidiga dieten och de begärde
kött av Gud. "Ack om vi hade kött att äta" (4 Mos 11:4-33). Moses blev
arg på sitt folk och Gud gav efter för deras önskan genom att sända dem
vaktlar. Men Guds vrede över önskan om kött blev stor. Så stor att han
lät en plåga drabba dem som åt av vaktlarna. Och platsen det utspelade
sig på fick namnet Kibrot-Hattaava, Lystnadsgravarna, för där begravdes
de av folket som gripits av lystnad.

Men bör då inte judar äta kött för att hedra shabat och glädjas vid de
judiska helgerna? Maimonides slår ju fast att "det finns ingen glädje
förutom den med kött och vin".
Rabbi Yehuda, en annan lärd under Talmud-perioden hävdade att
förpliktelsen att äta kött för att glädja sig enbart gällde under den
tiden Templet fortfarande stod. Efter Templets förstörelse ska vi festa
med vin. Grundat på detta slår rabbi Ismael fast: "Från den dag det
heliga Templet förstördes skulle det ha varit rätt att vi pålagt oss
själva en lag mot köttätande" (Talmud Baba Batra 60b). Anledningen till
att rabbinerna inte utfärdade en sådan lag var att de kände att de
flesta judar inte var redo att acceptera det. Då trodde man även att
kött var en nödvändighet för överlevnad.
Judisk vegetarianism är i själva verket en återgång till judiska
traditioner och värderingar. Genom att avstå från kött kan judar hjälpa
till att lösa aktuella världsproblem som hänger samman med hunger och
miljöförstöring.

Det finns ett flertal judiska organisationer som arbetar för
vegetarianism: The International Jewish Vegetarian Society, som
grundades 1966 i London, är störst med kontor ibland i annat USA,
Kanada, Australien och Israel. Man ger ut en kvartalspublikation,
Jewish Vegetarian. I USA finns bl.a. Jewish Vegetarians of North
America och Judar för Djurens Rätt, som givit ut "Haggadan för det
befriade lammet, en guide för vegetarisk Pesach".

Margarete Nudel är frilansjournalist i Stockholm och själv vegetarian.

Mer Na Nach Nachma Nachman MeUman

Nike på Judaistik.se har skrivit ihop en mycket bra post om de s.k. Na Nachs, utbrytargruppen ur den chassidiska rörelsen Breslov. Artikeln finner ni här.

För video och musik, se mitt inlägg Nachman Techno? Nachman Techno!

För mer information om Na Nachs, se en intressant Haaretz-artikel här.

Kuriosa

Från artikeln Ger Tzedek på wikipedia:

A convert chooses his or her own Hebrew first name upon conversion but is always known as the son or daughter of Abraham and Sarah, the first patriarch and matriarch in the Torah, often with the additional qualifier of "Avinu" (our father) and "Imenu" (our mother). Hence, a convert named Akiva would be known, for ritual purposes in a synagogue, as "Akiva ben Avraham Avinu"; in cases where the mother's name is used, such as for the prayer for recovery from an illness, he would be known as "Akiva ben Sarah Imenu".

Neat.

Yiddishe Mama, Yiddishe Papa

Den här är en av de roligaste busringningarna jag någonsin hört. Det här är yiddishe föräldrar om inte annat! Lyssna på kvetchandet! Lyssna på ilskan! Skratta!

Yiddische Hip-Hop

Y-Love, som jag nämnt en del gånger förut, en ett helt unikt fenomen. En svart amerikansk jude som gör helt fantastisk musik - åtminstone om man förstår texterna. Y-Love, som egentligen heter Yitchaak Jordan, rappar nämligen förutom på engelska även på hebreiska, jiddisch och talmud-arameiska.

Han har släppt ett nytt album nu, This is Babylon, som det går att provlyssna till här.

Hans förra album, Count It, kan ni ladda hem och lyssna på här.

Happy Shuffling och Shabat Shalom!

Ein Rabbi Im Wilden Westen

Året är 1850. Rabbi Avram Belinski blir skickad från Polen till San Francisco för att bistå den nybildade judiska församlingen där. Nyanländ till Amerika blir han rånad på allt han äger, så när som på sina kläder och sin Torah som han ska ha med sig till sin församling.

Ensam i en främmande värld måste Avram korsa kontinenten - och äventyret är ett faktum. Under sin resa genom vilda västern blir Avram vän med en cowboy (Harrison Ford), misstar Amish för andra ortodoxa judar, blir "medhjälpare" vid ett bankrån, blir tillfångatagen av indianer, upprör ordningen i ett katolskt kloster och startar ett barbråk innan han slutligen når sitt mål, västkusten och San Francisco.

Filmen, vars riktiga titel är The Frisco Kid, är en riktigt underhållande komedi - här tas kulturkrockar till nya höjder. Det eviga tjatet och motsättningarna mellan brottslingen Ford och Gene Wilders rabbin är underhållande, och bjuder på insikter i hur en ortodox jude hanterar nya och främmande situationer, i enlighet med sin tro och tradition. Är det okej att äta treif mat om man är på väg att svälta? Ska man rida på shabbes om man blir förföljd av en mordisk mobb? I det senare fallet vägrar Avram att rida, men är väldigt flexibel med när man ska anse att solen har gått ned (han lägger sig till marken och ser solen gå ned bakom ett högt berg. Väldigt fiffigt).

Filmen är också späckad med riktigt mycket judisk kultur. Avrams kvetchande underhåller mycket, likaså språkförbistringarna som uppstår när han blandar yiddisch i sitt tal. Faktum är att just yiddischen höjer denna filmen väldigt mycket! Filmens första fem minutrar är bara yiddisch, utan översättning...

The Frisco Kid är en underhållande komedi, men också en lätt indykning i judisk kultur, tradition och tro - även om den många gånger inte poträtterar den judiska religionen, och halachan, på ett korrekt sätt. Men rolig är den hursomhelst! Jag rekomenderar den varmt!

Det kan förstås nämnas att barscenen i denna filmen gav Harrison Ford rollen som Indiana Jones. Det kan också nämnas att även om Harrison Ford spelar den amerikanske hårde cowboyen, är han själv jude. Lite kul.

Israelmanifestation i Göteborg

I söndags gick över femhundra personer ett manifestationståg till stöd för Israel i centrala Göteborg. Tåget gick från Gustav Adolfs torg till Bältespännarparken, där det serverades falafel och bjöds på musik, tal och dans. Manifestationen anordnades av Fred i Mellanöstern med flera.

Tyvärr samlades även ett hundratal propalestinska demonstranter runt manifestationen. Bland de vanliga palestinska flaggorna fanns även Hamasflaggor och Hizbollahflaggor. Bland annat skrek demonstranterna "Leve Palestina, krossa sionismen", "Israel - Mördare!" och "Sluta döda våra barn" (när de samtidigt fladdrade med hizbollahflaggan som pryds av en AK47a...)
Enligt GP greps 7 motdemonstranter under dagen.

"Leo Friberg hade åkt från Borås för att delta i 60-årsfirandet. Han tittade bort mot palestinierna och sa:
- Detta är bara en fredlig manifestation, vi firar inte någon annans lidande."

Senare på kvällen var det ett event på Stora Teatern, med en mängd talare (bl.a. Eviatar Manor, Alf Svensson och Jan Björklund), musik och dans. Det var fullsatt, och mycket uppskattat. Enda smolket i bägaren var att de hade bjudit in Göteborgs Gospelkör, och de hade mage att sjunga "All you need is the love of Jesus" och andra jättefrälsiga låtar. Det kändes lite som att det var "the wrong crowd" att sjunga de låtarna, och personligen tyckte jag det var ytterst smaklöst och synnerligen dålig stil.

Men man ska inte sluta i mol, så jag kan bara tillägga att det var en mycket rolig och glädjefylld dag, den mulna söndagen i Göteborg.

UPPDATERING! Bertil Adania har nu klippt ihop och lagt upp en film från manifestationen i Göteborg. Se den här. Observera att han uppmärksammar redan nämnda Keffiyeh Israelit - kul! Observera också det påtagliga polisskyddet.

Bilderna från Bertil Adania och FiM.